Amos fyllde 1 år den 28 mars på torsdagen alltså…fullständigt overkligt! Han är världens mest underbara och härliga att ha och göra med. Han går och springer och klättrar och talar talar talar i ett:) När vi väckte honom på hans födelsedag tyckte han att de va spännande med ett levande ljus, frukt och paket. Gulle Amos vi är så tacksamma för dig vår skatt!
Och så här såg du ut för 1 år sedan när vi fick välkomna dig till vår familj…
Dom utlovade brunch bilderna kommer här: vi hade ju då alltså brunch i goda vänners sällskap för 2 veckor sen på söndag då vi på eftermiddagen sen hamnade ut för pulka olyckan.
Ibland blir de lyx kvällis framför buu-klubben:) ungarna har blivit introducerade till piimä limppus förtrollade värld i Jakobstad hos famo och fafa och ibland köper jag hem barnens favorit bröd. Amos har just inte fått någo bröd men han skulle definitivt vara med dom andra så där satt han med sin egen piimä limppu och kollade på buu-klubben, goding!
Veckan innan påsk kom mommi med påsken till oss (innerligt tacksam)! Hon kom med färdigt odlade påskgräs, videkvistar och fjädrar och sen hade vi allt vi behövde för påskbordet!
Här är de förberedelser på gång, köttbullar till lunch och middag! Behöver passa på medan dom två äldre är på dagis!
När man vänder ryggen till lilleman har han hunnit gömma sig…kukuu!!!
Vi hade sannerligen en händelserik söndag! Vi började med skön brunch i fina vänners sällskap här hemma hos oss (bilder kommer senare), sen iväg med barnen och Benjamin till Brunsparken för att åka skidor och pulka. De va fullt med folk, strålande sol och helt perfekt på alla sätt. Barnen var jätte duktiga på att åka skidor och pulka backen var mega lång och barnen var ivriga på att springa upp och åka tillsammans. Hårt gick de och kul var de ända tills barnen åkte rätt in i de ända trädet som man nu kunde åka på. De galna var att dom verkligen åkte rakt in i de, mitt på och med högsta fart. Huu, ruskigt! Jag och Benjamin var uppe på toppen av backen och såg allt på avstånd, men de finns inte mycket du kan göra på flera hundra meters avstånd. När jag verkligen insåg att nu smäller de konstaterade jag alldeles lugnt att dom åker nu rakt in i trädet! Och sen försvann barnen bortom synfältet. De jag såg några sekunder senare var att folk började springa mot trädet och då fattade jag att ok, nu smällde de! Jag hade Amos på magen så Benjamin sprang ner först. Någon hade tagit Evert i famnen, han var alldeles blodig och grät förtvivlat (skönt att han grät och inte var tyst och medvetslös. Elwa hon vråla i shock. Hon har ont foten och sen var hon så rädd och orolig över sin lillebror. Hon fråga hela tiden att “mamma vad skall vi göra nu, va händer nu, måst vi åka till doktorn, nej nej nej”…ja grym ångest hade hon om allt. Många människor erbjöd sig och skjutsa oss till sjukhuset, hjälpa till, låna bil mm. Men ambulans verkade nog vara de bästa alternativet. Evert blev lite igen tejpad av en sjukskötar mamma och Elwa fick ett bandage runt vristen. Medan vi väntade på ambulansen ringde jag min mamma för att be henne komma och ta hand om Amos, så hon kom och möta oss vid barnkliniken. Skönt att Amos inte behövde stanna där i den där hemska bakteriehålan med alla sjuka barn!!! I ambulansen bad Elwa många böner “gode gud låt ingenting vara av i mitt ben, gode gud låt Evert snabbt bli frisk, gode gud låt mig få sova hemma i min egen säng i natt…” hon ropade åt pappa som satt i framsätet att “pappa jag älskar dig”, hon hade alltså verklig dödångest ( kan man ha de som 5-åring)…? Evert han var ganska dålig i ambulansen. Han ville somna hela tiden, men jag kunde inte avgöra om han bara var trött eller påväg och tappa medvetande. Fick honom och hålla upp ögonen hela vägen och väl framme piggnade han till. De var en så otroligt skön känsla att se honom tala och le och vilja titta på fiskarna i akvariet. Ambulans männen var så otroligt snälla och omtänksamma, kan ni tänka er att dom åtog sig att föra hem mamma och Amos när vi blev på sjukhuset. Vilken service! De blev röntgen för Elwa, 5 stygn för Evert, lim och omplåstring, flera klistermärken och nalle puh pastiller. Skönt att vi slapp benbrott, hjärnskador, inre blödningar mm. Barnen fick sova med oss inatt och dom sov gott. Nu mår vi alla riktigt bra!
Här jobbar vi hårt för att utrota springmasken, ja vi har ännu inte fått ett slut på denna evighets långa sjukstuga! Alltid någon som har något!
Springmask historien har nog varit lite intressant faktiskt, inget jag tänkt eller hört om tidigare, men allt får man nog vara med om när man har barn:) Elwa hon har vaknat 3 kvällar på rad ca. 2h efter att hon lagt sig, gått och kissa och börjat klaga därefter. Hon har haft ont i snippan, sveda och klåda…misstänkte först urinvägsinfektion, men eftersom hon inte hade symptom på dagtid alls började jag misstänka att hon hittat på allting för att få uppmärksamhet (de som hon upplevt att gått misste om på dagen). Men kvällen mellan onsdag och torsdag vaknade hon igen 3 kvällen i rad vid 22. Hon var helt ifrån sig, vänd och vred sig i sängen, hade ont ont ont och jag satt brevid hennes säng och paja och sjöng för henne. Men hon skrek och sa mamma: de är så ont i min snippa…bad henne visa med fingret var de är ont och allt så fint ut, ingen rodnad eller annat. Tog ännu en ficklamppa för att kolla inne i slidan och vad ser jag jo små vita ca. 1 cm långa maskar…va gör man. Sa tiill Elwa att de finns någonting här i din snippa som inte skall vara här som jag måste ta bort. tog en toppssticka och nappa tag i en mask. Visade åt Elwa och sa att du har maskar i snippan. Hon börja skratta, men hon var lite förskräckt samtidigt. Hon hade ju fortfarande ont och ville att jag skulle ta bort maskarna. Ringde barnkliniken för att kolla va jag skulle göra. Gav smärtstillande så hon skulle sova lugnt och på morgon ringde jag till hvc och vi fick läkartid. Nu avmaskas vi alla. Allting från täcken, kuddar till bäddmadrasser har varit 1 dag på balkongen i -17 grader. Alla sängkläder, handukar bytta. Mattor borta, skickade till tvätteri. Kläder tvättade och tvättade och tvättade, maskinen går på högtryck. Nu avmskas vi ett varv, och om 2 veckor igen. Vi byter handukar varje dag, kläder varje dag…har klippt naglar, tvättar händer…
Ja huu va usligt läge var igår…jag vet inte när jag senast skulle ha mått så dåligt!!! Hög feber (39, de är ju så galet att ha feber har totalt glömt hur de känns), värk i precis varje millimeter av min kropp, fullständigt stockad näsa, tjock i halsen, svag och yr. De va nog en av de vidrigaste dagarna i mitt liv! Jag sov medan Amos lekte för de var fullständigt omöjligt att vara vaken…jag låg rak lång precis hela dagen och sov en stor del av den. Jag grät mellan varven och allt kändes som en fullständig katastrof i de redan existerande kaoset. Va skulle hända nu när jag stupat…Benjamin han mår alltså inte heller bra och har inte en gnutta extra resurser så de fick mig att grubla ännu värre i min feber yra, hur skulle jag få ihop dagen med hämtande av barn, Elwas jumppa, basvård av barn. De löste sig med att moffa plockade upp barnen på eftermiddagen på dagis. Elwas jumppa kompis mamma tog med sig Elwa och hon fick komma hem med samma kompis pappa. Skönt att hon kunde komma iväg på sin jumppa. Fick ringa till Benjamin 17 tiden för då kändes de som att nu klarar jag inte de här längre. Han avslutade sitt och kom hem. Han med sin svaga kropp fick ta alla 3 medan jag stängde in mig i sovrummet…de är lite den blinde sköter den lame i vår familj nu…suck!
Idag mår jag bättre, feberfri, men fortfarande förkyld! Benjamin tog barnen till dagis tidigt och de tyckte barnen va spännande! Dom hade varit först dagis och skrattat över att ingen annan var där:) Vanligtvis är vi på dagis först närmare 10. På eftermiddag hämtar mommi barnen efter mellanmålet och sen får Evert fara till mommi och sova över där! De är så otroligt värdefullt med den hjälp vi får av mina föräldrar! Tack mamma och pappa för att ni orkar rycka in när de behövs!
Nu får de va slut, orkar faktiskt inte…jag ligger heldeckad idag. Vrål täppt i näsan, värk i hela kroppen, svag, kraftlös…fattar int varför de här inte kan sluta! Hur kan jag va sjuk igen? Har riktigt hopplös känsla. Hade önskat att vi kunde vara tillsammans med barnen idag men nu fick nog pappa föra dem till dagis eftersom jag bara legat idag. Eländes elände!
TRE BARN OCH FYRA VÄGGAR 